Vänta och längta eller bara vara

I torsdags tog Jenny och jag med oss fika och åkte till ett ställe som heter Vårvik, jag tror det var ungefär 13 km utanför stan. Jag älskar verkligen att göra utflykter och hitta nya fina platser inte allt för långt bort. Extra fint är det ju om man har picknick också, och det var så skönt att sitta vid vattnet. Vi pratade lite om just det, att närheten till vattnet är något man kan sakna lite grann här. Men att ingen av oss uppskattar det på samma sätt när vi är hemma på Åland och har vattnet nära hela tiden. Jag tror att Gävle marknadsförs som en hamnstad men det blir inte samma grej när man inte har det på gångavstånd.
 
Hur som helst var det riktigt härligt, även om vi blev lite skrämda av en svan som simmade med bestämda tag rakt mot oss. Förmodligen var den bara också picknicksugen. I alla fall, det är väl under såna här stunder som man blir påmind av det här med att leva just nu, på något vis. Ja, inte när man blir rädd för svanar alltså men när man stannar upp lite och känner efter.
 
Samtidigt som man ju måste få längta såklart. Det är härligt att ha saker att längta till och se fram emot, det kommer man inte ifrån. Men det får inte hindra en från att njuta just nu.
Bilden hittade jag på tumblr. En del tycker att såna här citat är löjliga men jag gillar!

Kommentera här: